Hur går kopiering av dna till
•
DNA-replikationssteg och process
Förberedelse för replikering
Steg 1: Replikationsgaffelbildning
Innan DNA kan replikeras måste den dubbelsträngade molekylen "packas upp" i två enkelsträngar. DNA har fyra baser som kallas adenin (A) , tymin (T) , cytosin (C) och guanin (G) som bildar par mellan de två strängarna. Adenin paras endast med tymin och cytosin binder endast med guanin. För att avveckla DNA måste dessa interaktioner mellan baspar brytas. Detta utförs av ett enzym som kallas DNA- helikas . DNA-helikas avbryter vätebindningen mellan baspar för att separera strängarna till en Y-form som kallas replikationsgaffeln . Det här området kommer att vara mallen för att replikeringen ska börja.
DNA är riktat i båda strängarna, betecknat med en 5'- och 3'-ände. Denna notation anger vilken sidogrupp som är fäst vid DNA-ryggraden. 5' -änden har en fosfatgrupp (P) fäst, medan 3'-änden har en hydroxylgrupp (OH) fäst. Denna riktning är viktig för replikering eftersom den bara fortskrider i 5'- till 3'-riktningen. Replikationsgaffeln är dock dubbelriktad; en sträng är orienterad i riktningen 3' till 5' (ledande sträng) medan den andra är orienterad 5' till
•
Kopior av DNA
ankan01 skrev:mag1 skrev:Cellerna har 23 par kromosomer, totalt 46 st (frånsett könscellerna som endast har 23 kromosomer). Kromosomerna delar sig inte, utan i istället kopieras de i när cellen delar sig. Sker ingen kopiering, halveras antalet kromosomer, och till slut kan inte cellen dela sig.
Att det finns 23 kromosomer med vardera olika innehåll, kan nog förklaras med att det inte går att ha en enda enormt stor kromosom, det blir för bökigt att hålla ordning på när cellen lever och skall dela sig.
Jag tror att jag formulerade mig fel. Genom "delning" menar jag när DNA-molekylen rivs upp och kvävebaserna separeras från vardera sida. Lösa kvävebaser flyter runt inuti cellkärnan. Eftersom kvävebaserna bara kan kopplas till en annan specifik kvävebas bildas två exakta kopior av den ursprungliga DNA-molekylen. Vanlig celldelning.
Även om kvävebasernas basparning (A-T, C-G) bryts upp, så finns fosfodiesterbindningarna kvar inom varje sträng, så det blir inga fria kvävebaser som flyter omkring. Inte är det heller så att strängarna separeras helt från varandra, utan öppnas bara upp en del under replikationen, och binder sedan tillbaka till en komplementär sträng
•
DNA kan bara syntetiseras inom riktning 5'→3'.
DNA-helikaset öppnar upp DNA-strängen likt ett blixtlås.
Single strand binding protein (SSBP) binder mot ssDNA, stabiliserar detta.
Den s.k. primosomen (RNA-primas) syntetiserar RNA-primerar, på vilka DNA-polymeraset (DNA-polymeras III) är kapabel börja tillverka syntetiskt den nya DNA-strängen.
DNA-polymeras III syntetiserar DNA så långt möjligt.
DNA-polymeras III kan skilja ut baserad på kväve, så för att rätt kvävebas klistras in på riktig ställe.
- Ibland blir det förstås fel
På "leading strand" görs detta nästan "hur långt som helst".
På "lagging strand" kan detta bara göras i små snuttar.
- Dessa snuttar kallas Okazaki-fragment efter sin upptäckare.
Ett enzym, som kallas DNA-polymeras inom (eftersom detta upptäcktes först) "kommer efter" och "städar":
- Klipper ut RNA-snuttarna, och ersätter dem tillsammans med DNA.
Ett enzym, som kallas DNA-ligas kommer efter DNA-polymeras I samt klistrar tillsammans Okazaki-fragmenten.
Vad sker om "fel" kvävebas klistras in inom den nya DNA-strängen?
Cellen äger en hel massa reparationssystem och -enzymer!
En nysyntetiserad DNA-sträng kan skiljas från ett "gammal".
- Det finns reparationsenzymer vilket kan studera av ett nysyntetiserad DNA-st