Hur hittar ålen tillbaka

Under hösten har Gävle Energi och Länsstyrelsen Gävleborg samarbetat med yrkesfiskare i Forsbacka för att fånga upp nedvandrande ålar.

Vid den nerlagda vattenkraftstationen i Forsbacka pågår ett samarbetsprojekt att hjälpa ålen ut till havet efter en mångårig vistelse i Gavleåns vattensystem, exempelvis Storsjön. Ålen transporteras med lite hjälp ner från ålfällan vid vattenkraftsstationen och släpps sedan i havet utanför Gavleåns mynning.

– Nu vill ålen ta sig ut i världshaven och simma till Sargassohavet för att leka och få till en ny generation ålar. Det är ett mycket viktigt arbete vi gör nu på hösten då vi fångar in den hotade ålen och ger den en bra start på sin resa, säger Karl Gullberg, fiskevårdskonsulent vid Länsstyrelsen Gävleborg.

Könsmogna ålar börjar nu sin vandring

Länsstyrelsen och Gävle Energi har i sitt samarbete tagit fram en strategi och en plan för att säkra ålens start på sin vandring. Lösningen har varit en ”ålfälla” som fungerat som en vänthall för ålen innan den på ett säkert sätt ska transporteras förbi de vattenkraftverk som finns längs med Gavleån.

– Det har varit en utmaning att få till en bra

•

Europeisk ål

Ej att förväxla med Havsål.

Europeisk ål (Anguilla anguilla), ofta benämnd enbart ål,^[4] är en långsträckt strålfenig fisk inom familjen Anguillidae. Ålfiskar har en säregen anatomi och livscykel. Som adult är den långsträckt, med en cylindrisk ormlik kropp. Till skillnad från de flesta andra sötvattensfiskar saknar den bukfena, och rygg-, anal-, och stjärtfena är sammanvuxna. I sitt sötvattenhabitat är den mörkfärgad, men under lekperiodens början, inför migrationen till havet, ändras dess färg till silverglänsande.

Man har länge vetat att europeisk ål är en katadrom fisk, som vandrar från de sötvattenhabitat där de lever under stora delar av sitt liv, ut i havet, men var reproduktionen sker eller hur reproduktionen går till var ett mysterium i hundratals år. Det var först i början av talet som forskare lyckades lokalisera ålens lek till Sargassohavet.

Mänsklig aktivitet har gjort att populationen av europeisk ål minskat kraftigt. Detta beror bland annat på byggnadsverk, som hindrar ålar på deras vandringar, föroreningar, spridning av sjukdomar och överfiske, då dess kött är mycket uppskattat och ingår i traditionell mat i ett flertal kust

•

Ålen – en välkänd doldis

I Sverige pratar vi ifall ”ål” liksom om detta bara fanns en art, men därför är ej fallet. detta finns flera arter från ål, varav några existerar väldigt lika. Den ål vi besitter i landet är den europeiska ålen, Anguilla anguilla. Artens trivialnamn på svenska, och även vid engelska (European eel), existerar något missvisande eftersom ålen även förekommer inom de norra delarna från Afrika.

Den europeiska ålen existerar snarlik den amerikanska ålen, och dem förökar sig båda numeriskt värde i Sargassohavet. Hur detta kommer sig att dem förblir numeriskt värde olika arter, som ej tycks hybridisera, alltså para sig tillsammans varandra, vet man inte.

Fortplantningen fortfarande okänd

Det finns många som oss inte vet om ålen. Till samt med dess grundläggande biologi är okänd, då oss än inom dag ej vet hur ålen fortplantar sig. vid tidigt anförande identifierades Sargassohavet som den högst troliga platsen till ålens fortplantning. Denna insikt baserades vid upptäckten från väldigt små ålyngel, alternativt snarare ållarver, i Sargassohavet.

Det var den danska forskaren Johannes Schmidt som gjorde upptäckten. Schmidt hade då spenderat ovan 20 tid på för att leta efter den lokal där ålen förökar sig. Eftersom ållarverna var således små kunde det konstateras att