Folkrätt att kriga mot terrorism

  • folkrätt att kriga mot terrorism
  • Folkrätt krigsbrott
  • Folkrätt i krig

    • •

    Under mellankrigstiden började ett förbud mot internationell militär våldsanvändning växa fram och slöts en överens­kommelse mellan en stort antal länder. dem fördömde konflikt som sätt att åtgärda internationella tvister och skulle avstå ifrån krig såsom ett medel för nationell politik sinsemellan. Överenskommelsen kallas ibland Briand–Kellogg-pakten efter Frankrikes respektive USA:s utrikesministrar. enstaka stor majoritet av världens länder anslöt sig mot överenskommelsen, likt dock skulle visa sig verkningslös, inom synnerhet inom och tillsammans med andra världskrigets utbrott. en frö ägde emellertid såtts. Aggressionsbrottets folkrättsvidrighet befästes definitivt i FN-stadgan och blev en grundnorm i den moderna folkrätten.

    Aggressionsdefinitionen

    Enligt FN-stadgans våldsförbud, som detta brukar kallas, ska medlemmarna ”i sina internationella förbindelser avhålla sig från hot om alternativt bruk från våld, vare sig riktat mot någon annan stats territoriella integritet eller politiska oberoende, alternativt på annat sätt oförenligt med Förenta nationernas ändamål”, artikel 2(4). Våldsförbudet äger specificerats inom en deklaration som antogs av FN:s generalförsamling – den därför kallade Aggressionsdefinitionen.

    Enligt

  • folkrätt att kriga mot terrorism

    • •

    Terrorism och mänskliga rättigheter

    Förenta Nationerna har arbetat med bekämpning av terrorism under lång tid. Arbetet har utgjorts av konventioner och resolutioner från olika FN-organ. Efter terrorattackerna den 11 september intensifierades detta arbete. Grunden för arbetet skall utgöras av respekt för humanitär rätt och mänskliga rättigheter, och detta måste prägla allt agerande.

    Aktioner i kampen mot terrorism

    Säkerhetsrådet har vidtagit åtgärder i kampen mot terrorism genom en rad resolutioner och genom att inrätta underorgan. Resolution , S/RES/(), från 28 september uppmanar till ökat internationellt samarbete för att förebygga och bekämpa terroristhandlingar. Genom denna resolution infördesen granskningskommitté - Counter Terrorism Committee, med uppgift att övervaka att FNs medlemsstater genomför det som ålagts dem i resolutionen.

    FNs högkommissarie för mänskliga rättigheter har utarbetat riktlinjer för hur stater ska agera i kampen mot terrorism med hänsyn till mänskliga rättigheter, Digest of Jurisprudence of the UN and Regional Organizations on the Protection of Human Rights while Countering Terrorism.

    inrättades en specialrapportör - a Special Rapporteur on the

    •

    @misc{, abstract = {{This essay addresses the question of to what extent the right to self-defense under international law can be used to legitimize the use of force against terrorist organizations. The issue has arisen in connection to the joint efforts by several UN member states against the terrorist organization the Islamic State in Iraq and Syria. Several states invoked the right to self-defense to legitimize their use of force. A legal dogmatic method is used to investigate applicable law, and strengths and shortcomings discovered during the investigation are analyzed through a critical perspective. The right to self-defense is one of two exceptions to the prohibition of violence in article 2(4) of the UN Charter. It is found in article 51 of the UN Charter, as well as in customary law. However, the scope of the right of self-defense under customary law is vague, which has led to differing interpretations of what can actually be regarded as applicable law. Article 51 does not stipulate against whom it can be used, thus allowing for discussions about the legality of self-defense against non-state actors, such as terrorist organizations. The ICJ, however, recognized in that t