Laboration vattnets specifika värmekapacitet

  • laboration vattnets specifika värmekapacitet
  • Laboration specifik värmekapacitet
  • Laboration värmekapacitet
  • Vattnets specifika värmekapacitet | narrativ i fysik | B i betyg

    Introduktion
    Laborationens syfte existerar att behärska räkna ut vattnets specifika värmekapacitet tillsammans med det materiel som finns fördelat.

    Samtidigt ämnade laborationen vid att träna mätteknik, försöksmässig metodik inom fysik samt förankra begreppet specifik värmekapacitet.

    Innehållsförteckning
    Författare:
    Medlaborant:
    Handledare:
    Sammanfattning
    Inledning
    Utförande
    Resultat
    Försök Nummer Ett:
    Försök Nummer TVå:
    Graf mot Dessa Värden:
    Källförteckning
    Diskussion

    Utdrag
    Resultatet från laborationen, detta vill yttra uträkningen från den specifika värmekapaciteten gick till vid följande sätt.

    Effekten som fanns inom doppvärmaren och likt tillfördes inom vattnet beräknades. För för att beräkna denna effekt sålunda behövde strömmen och spänningen räknas ut.

    Värdet på spänningen var känd sedan tidigare. Likaså resistansen som uppmättes i start av laborationen.

    Massan på termosen räknades ut genom för att lägga den på enstaka våg samt ta resultatet. Detta gjorde att laborationen kunde fortgås på bas av för att massans värde var känt.

    Efter att dessa värden fanns uppräknade sålunda beräknades strömmen av resistansen och spänningen. När ström

  • laboration vattnets specifika värmekapacitet
  • Vattnets specifika värmekapacitet

    I en laboration skulle vi försöka bestämma specifika värmekapaciteten för vatten genom att mäta upp en mängd vatten och is och värma blandningen med en doppvärmare till en viss temperatur. 

    mföre = 0, kg

    Tföre = 0°C

    mefter = 0, kg

    Tefter = 87°C

    p = W

    Vi använde ett program som kallas NeuLog som gav oss mätvärden för temperatur och tid, om man kollar till vänster om bilden ser man värdena som jag räknade med (värdena gäller det som är markerat med blått på grafen).

    Det jag har räknat är:

    E = p * t  =  W * ,3 s = J

    c = E/(m * deltaT)  =  /(0, * 77,1) = J/(kg * K) 

    Specifika värmekapaciteten för vatten är J/(kg * K) så det känns ganska orimligt att det blev så stor skillnad, har jag gjort något fel? 

    Tack för svar!

    Om man värmer på ett ämne, ökar dess energiinnehåll (det blir ju varmare!).

    Till olika ämnen behöver man tillsätta olika mycket energi för att de skall värmas. Det kallas att olika ämnen har olika värmekapacitet.

    Ett ämnes värmekapacitet anger hur många joule man måste tillsätta för att värma 1 g av ämnet 1 K.

    Exempel:

    Man löser 20,0 g fast NaOH i 1,00 kg vatten. Temperaturen steg från 20,2 °C till 25,2 °C. Beräkna \(∆H\) för reaktionen \({\sf \text{NaOH(s)} \xrightarrow{\text{H}_2\text{O}} \text{Na}^+\text{(aq)} + \text{OH}^-\text{(aq)}}\).

    Lösningens specifika värmekapacitet är 4,1 J/(g·K)

    Lösning

    Först måste vi räkna ut lösningens totala massa.

    \[m_{\text{tot}} = \text{g} + 20\text{g} = \text{g} \hspace{cm}\]

    Den avgivna värmemängden kan man räkna ut m.h.a. följande formel:

    \[q = Cm\Delta{T} \hspace{cm}\]

    där

    \(q\) är värmemängden i J

    \(C\) är den specifika värmekapaciteten

    \(m\) är lösningens massa i g

    \(∆T\) är temperaturförändringen i K

    \[q = 4,1\frac{\text{J}}{\text{gK}} \cdot \text{g} \cdot (25,,2)\text{K} = \text{J} \hspace{cm}\]

    Så mycket avges i hela reaktionen, men vi vill veta hur mycket värme som avges per mol upplöst NaOH. Därf