Kolvätet i bensin

Bensin (av franska: benzine, en avledning av benzoe – se bensoeharts^[1]) är en blandning av flytande kolväten (framförallt alkaner) med 5 till 10 kolatomer. Den är en lättflyktig, lättantändlig och lättflytande vätska med kokpunkt mellan 30 och &#;°C för motorbensin. Bensin är det viktigaste bränslet för förbränningsmotorer.^[1]

Användning och ursprung

[redigera | redigera wikitext]

Bensin används framförallt som motorbränsle, men också som lösningsmedel (i det fallet en högraffinerad bensin med mycket låg aromatisk halt^[1]). Den tillverkas vanligen från råolja, men det är möjligt att tillverka bensin från andra källor såsom naturgas, kol eller biomassa.

Framställning av bensin från råolja

[redigera | redigera wikitext]

• Fraktionerad destillation. Råolja upphettad till °C införes i en klockbottenkolonn som kan vara över 40 meter hög. Vid olika nivåer i kolonnen tar man ut bensin, fotogen, brännolja och återstod. Ofta användes en serie av fraktioneringskolonner, varvid man får 8 olika fraktioner – bensin, fotogen, diesel, lätt eldningsolja, smörjolja, paraffin, tung eldningsolja och asfalt.^[2] Den bensin som erhålles genom destillering av råolj

  •

  Kolväte

  Kolväten är kemiska föreningar bestående av enbart kol samt väte. Kolväten har enstaka ryggrad bestående av kolatomer, på vilka väteatomerna sitter. Denna kedja kan existera ogrenad, uppdelad i grenar eller ringformad. Kolväten existerar opolära ämnen – dem är svårlösliga i dricksvatten, särskilt dem större molekylerna, medan dem däremot löses väl inom fetter.

  Olika typer från kolväten

  [redigera | redigera wikitext]

  Kolväten förekommer nära rumstemperatur både som gaser, flytande ämnen och liksom fasta ämnen. Asfalt, vax och paraffin är modell på kolväten som förekommer i fast form nära rumstemperatur, mot exempel bensin är flytande medan metan och etan är gasformiga.

  De kolatomer som endast har enkelbindning mellan varandra, kallas mättade kolväten. Kolväten som innehåller dubbelbindning alternativt trippelbindning, kallas omättade kolväten

  I allmänhet delas kolvätena upp inom tre grupper:

  Användningsområden

  [redigera | redigera wikitext]

  Eftersom kolväten innehåller stora energimängder och dessutom har enkel att brinna i atmosfär, används flera kolväten såsom bränsle. nära förbränning bildas koldioxid. dem lättaste kolvätena (till modell metan samt etan, vilka har ett respektive numeriskt värde kolatomer) existerar gasformiga oc

  •

  Bensin

  Bensin är en blandning av kolväten med kolatomer i kedjorna. Bensin är lättflyktig, och ångorna antänds lätt. I en bensinmotor blandas bensinånga och luft innan blandningen antänds av gnistan från ett tändstift. Bensinångor är farliga att inandas. När bensinen förbränns bildas kväveoxider, koloxid och koldioxid, som påverkar miljön på olika sätt.

  Bensin utgör den viktigaste produkten vid destillation av råolja. Eftersom råolja till stor del innehåller stora kolvätemolekyler , som inte är lika användbara som bensin, kan dessa sönderdelas genom krackning.

  Vid krackning upphettas oljefraktioner med mer än 12 kolatomer till mer än grader. Om upphettningen görs tillsammans med en katalysator, bryts kolvätekedjorna ner till grenade kedjor med kolatomer.

  Isooktan förbränns jämnt och utan knackningar i en förbränningsmotor. Därför används detta kolväte som standard vid bestämning av oktantalet för

•